LA COSTILLA MALDITA

Anna Jonsson, en svensk konstnär som bor i Sevilla, Spanien och som under många år har skapat originella personliga skulpturella konstverk baserade på en traditionell artistisk teknik av målad bränd lera. Hon formar nyskapande, nutida ikonografier av feminina identiteter och kvinnors roll i samhället och i kulturen. Huvudpersonerna i hennes historier är alltid kvinnor, som hon presenterar i olika skepnader och attityder, som ofta reflekterar över kvinnoroller, sensationer, känslor, drömmar och önskningar. Hon berör ämnet kärlek i sin skulptur "La dama de corazones" ( "Hjärter dam") där hennes syn på kvinnors behov och beroende av kärlek både är kritisk och humoristisk. Hon ser det som något slags drogberoende, ett obsessivt konsumerande krav som driver kvinnor till utmattning, letargi, nära tillintetgörelse. I denna färgsprakande skulptur (som alla hennes skulpturer) syftar hon klart på kortspel, där både chansning och tur är viktiga ingredienser i spelet. Denna mening överfor Jonsson till kärleken, och lyckan att ha tur i kärlek som ett av de feminina idealen; att finna sitt livs stora kärlek. Hjärter dam parodierad som en kärleksnarkoman som inte kan leva utan att vara förälskad vilket nästan förvandlar förälskelsen till en sjukdom, en last. Det är därför som figuren ligger utmattad, täkt med flera dussin röda hjärtan, som en överdos av kärlek med ett ansiktsuttryck som pendlar mellan utmattning och extas, mellan välbehag och vånda.

Anna Jonsson går in på djupet av kvinnors sociokulturella roller och deras sätt att vara med en kritisk blick och stark korrosiv laddning utan att använda grandiosa och dramatiska toner och med stora doser humor. Hon konstruerar sina kvinnliga figurer både genom typen av representation, den färgstarka skalan och typen av berättelse, som om de vore tagna från barnböcker och sagor i den nordiska traditionen, kanske just for att hon är född och uppfödd på dessa breddgrader. Mycket bleka flickor, unga, förälskade, förtrollade, fallna i djup sömn. Ibland omringade av små djur, ibland är kvinnorna själva förtrollade till djur som om det vore trolleri. Det är i denna mening vi kan integrera två av hennes skulpturer "Back to the future" och "Exit", figurer som syftar på moderskapet med Jonssons brukliga parodiska strategi. I synnerhet "Exit" är en koncis, skarp skulptur som samtidigt är absolut komisk och får oss att gapskratta. Vi ser en höna som håller på att lägga ett ägg, men fågelns ställning och uttryck är av en kvinna som föder och som grimaserar av ansträngning och krystar allt vad hon förmår. Det är en kvinna förvandlad till ett djur, en höna, vars uppgift i livet ä att livnära och reproducera sig för att bevara släktet.
Jonsson visar oss också den version av moderskapet som förstår det som en fast, fundamental funktion för alla kvinnor, att föda barn, precis som för en höna, som om det inte fanns något alternativ eller frivilligt val. De kvinnor som inte är mödrar får alltid frågan; vad väntar du på? Snart är du för gammal, och de anses konstiga och excentriska. Hon berör också moderskapets besatthet över skötseln och vårdnaden av barnen, av kontrollen och överbeskyddandet i skulpturen "Back to the future" som förestaller en kängurukvinna som har en ficka på magen för att alltid kunna bära med sig sina barn.
Anna Jonsson begrundar också gamla avbilder av kvinnor från förr och öppnar nya vägar for reflexion och representation av dem. Sålunda närmar hon sig Sfinxen, på sitt särskilda och personliga sätt. I det gamla Egypten var Sfinxen en maskulin varelse, produkten av en idealisation av flera personligheter eller gudomar med en kropp av ett lejon som representerade intelligens, samvete och gudomlig delaktighet. Men i grekisk mytologi var Sfinxen en feminin varelse som representerade klokheten. Det var ett slags monster med en kropp av ett lejon, med vingar av en fågel och en barm och ett huvud av en kvinna. Enligt legenden så låg denna varelse på en klippa vid porten till staden Thebe och var och en som ville in eller ut ur staden var tvungen att lösa Sfinxens gåta. Kunde man inte lösa gatan blev man uppslukad av Sfinxen. Detta pågick ända tills Oedipus svarade rätt på gåtan och Sfinxen begick självmord. Sfinxen var en gåtfull, sensuell och intelligent jättinna som dödade unga män genom att dränka dem. Faktum är att ordet sfinxs etymologiska betydelse är "den som dränker. Denna dödliga omfamning av denna mystiska djurkvinna har senare tagits upp i litteraturen och i konsten med tydliga misogyna undertoner. I symbolisternas målningar skulle Sfinxen ofta bli identifierad med "La femme fatale". Orsaken var att Sfinxen var i perfekt harmoni med den nya estetiken och symbolisterna förfördes av hennes djupa erotiska potential. Här och nu i "La lectora" ("Läserskan") så presenterar Jonsson Sfinxen i en ny version. Hon dekonstruerar hennes förtärande, gåtfulla och misogyna attribut och rekonstruerar henne ur en annan synvinkel. Denna särskilda Sfinx visar sig närmare oss själva, mer mänsklig och mildare. Hon är klädd i en vit dräkt med svarta prickar som döljer hennes lejonkropp och har mänskliga armar och händer med målade naglar istället för de traditionella rovfågelvingarna. Hon läser en bok och gråter. Hon är en väldigt annorlunda Sfinx, känslig, emotionell och feminin, tvärtemot den traditionella misogyna representationen.
 

Andra texter